Det var ett jädra tjat om ”matlust”…. Hur GÖR man då??!

I alla böcker, tidningsartiklar och bloggar om barnmat och barn och mat, så finns ordet ”matlust” med. Till och med i titeln på min bok… så viktig är lusten!

Men vad är egentligen lust till mat? Är det samma sak som nyfikenhet? Är det hunger och aptit? Är det förväntan? Jag tror att allt detta måste finnas för att lusten skall infinna sig! Det är svårt för ett barn att känna förväntan inför något man inte smakat förut, något som är helt okänt, men tillsammans med en dos nyfikenhet så kanske till och med en femåring kan lockas att prova grillade syrsor på en matmarknad i Bangkok? Och utan hunger och aptit kan inte lusten väckas, det vet alla som försökt truga på en mätt unge en köttbulle till, bara för att man som förälder vet att det dröjer till nästa måltid.

Om barnet känner osäkerhet, tveksamhet eller stress inför måltiden, så kan inte matlusten infinna sig. Lusten är för känslig, för beroende av andra faktorer för att tåla detta. Det är din uppgift som förälder att skapa en trygg och avspänd stund, så att barnet i lugn och ro kan upptäcka världen – och med världen menar jag förstås både maten och tillvaron i stort!

Att laga maten tillsammans är ett av de bästa sätten att få barnet att känna trygghet med maten, och lust att smaka! Det är också det råd som är ett av de första som BVC-sjuksköterskor ger, och som står i alla böcker… min också! Men det är inte alltid så lätt att åstadkomma, många barn genomskådar direkt om du som förälder gör detta med en alltför tydlig baktanke om att locka/lura dem att smaka.
Men hur gör man då??? I kapitlet ”Lekstugan köket” så försöker jag beskriva rätt så noga hur du kan tänka. Här kommer några tankar:
– inga pekpinnar eller bestämda åsikter om hur det ”måste” vara. Låt mjölet flyga och fara och bli alldeles för mycket i bulldegen, det kommer ändå vara de godaste bullar du smakat, även om de blir torra som svärmors.. Eftersom ni bakat dem ihop. (inte svärmor och du, alltså…)
– hitta roliga grejer. Det måste INTE vara designade rosa slickepottar med hjärtan på som kostar fem gånger så mycket på barnbutiken – det räcker finfint med att köpa grejer på ICA eller LIDL. Låt barnet måla träskaften med vanliga tuschpennor så blir det personligt och lite mer lockande. Och låt grejerna vara framme – inte inlagda i en låda, utan ställ dem i en burk på bänken så att det är enkelt att börja laga mat.
– Gör halv sats! Då känns det inte så jobbigt att ”slösa” på ingredienser, ett ägg kan man kanske kosta på sig att låta barnet ”misslyckas” med.
– Släpp dina tankar om smaker… kanel och asiatisk fisksås kan ABSOLUT funka som dressing till broccoli….
– Orka med kladdet. Detta är det svåraste för många, märker jag… småbarn är inte ett dugg renliga av sig, de flesta. De vill känna med händerna, prova hur det låter om de slänger lite smet i diskhon (var glad att det hamnade där…) eller till och med hur det ser ut med havregryn på golvet. Jag förespråkar inte sjövilda lekar som ser ut som ett matkrig i en amerikansk high-schoolfilm, men lite kladd och klet måste till för att lusten skall infinna sig. Lust är starkt beroende av sensorik tror jag.

Det viktigaste när man leker i köket är att inte ställa frågan ”ska du smaka lite?” För då är chansen så stor att barnet säger ”näe” och så har man missat den möjligheten till upptäckarlust…. Vänd hellre ryggen till lite då och då, så att barnet har chans att testa på egen hand. Och småät själv förstås, här är det fritt fram att äta upp halva kakdegen!!