Bort från matbordet!

Det finns en tanke och förhoppning hos många, att det är runt middagsbordet som själva ”familjeblivandet” sker. Det är där vi skall samlas och prata om vad vi gjort under dagen, det är där vi lär våra barn värderingar och det är runt bordet vi hoppas få reda på deras innersta tankar och funderingar.

När ett barn inte äter – antingen inte alls, eller för lite, för långsamt eller under protest – då ställs den här tanken om middagsbordets gemenskap på ända. Det känns nog helt fel för de flesta föräldrar att inte äta tillsammans med barnen, att inte samla familjen åtminstone en gång per dag i vårt hektiska liv. Men om barnet när det närmar sig middagstid inte kommer springande, utan hellre springer bort från bordet? Vad gör vi då??

Om min familj inte är som ”alla andra” så måste jag väl inte följa den vanliga mallen? Ta dig en ordentlig funderare – är det viktigaste att skapa närhet och samhörighet i familjen, eller är det viktigast att det sker just runt matbordet? Om du kan och vågar: bryt de cirklar som inte bidrar till att skapa trygghet och lugn! Visst, vi måste få i oss föda och näring på något sätt, och gärna genom god mat vid en lugn stund. Men när denna stund mest tenderar att skapa ångest och stress hos både barn och föräldrar så kanske du skall våga ta steget bort. Bort från normer och standardvärderingar, bort från det som gör att ni inte mår bra. Observera – jag tycker VERKLIGEN om mat och långa härliga måltider med femton ungar runt bordet och glada skratt! Men jag tycker inte om när vi bara följer ett på förhand uppsatt mönster utan att reflektera om det verkligen är det som gagnar oss bäst för stunden. För att barn skall vilja äta, så tror jag stenhårt på att tre saker måste vara uppfyllda: frihet från press och stress, lust till att uppleva smaksensationer och hunger.

Några förslag:
– låt barnet äta vid bordet medan du fortsätter laga maten till föräldrarnas middag, eller till morgondagens matlåda.
– Kan barnet sitta vid köksbänken och äta sin middag? Eller till och med PÅ bänken för att göra det lite extra busigt?
– Mår ni alla bättre av att äta kvällsmåltiden i soffan, medan ni tittar på barnprogrammen? Eller lyssnar på en bok tillsammans?

När man frångår normen och mallen för HUR middagen skall gå till, så är det också lättare att tänka utanför lådan när det gäller VAD ni skall äta! Köttsåsochpotatis är så kletigt att äta i soffan… det är mycket enklare att servera köttbullarna på pinne, kolhydraterna i form av bröd kanske, och fettet/såsen kan få vara smöret på mackan. Servera i någon rolig plast eller melamin-skål, strunta i kniven och sätt en liten gaffel i maten. Grönsaker skär du i bitar eller pinnar och lägger i skål som plockmat. Kryp ihop under en filt, sätt på skivan med boken och lyssna och mys tillsammans. Kommentera inte barnets ätande, titta inte för mycket, låt bara lugnet komma. ..
Under en period kan det vara just detta som behövs för att barnet skall lita på att ätandet inte skall förknippas med press och stress. Kom ihåg – det är ett steg på vägen bara, och inte så troligt att ni fortfarande tretton år senare äter middag i soffan!

Kan du utmana dina invanda föreställningar om hur middagen ”ska” vara? Kan du våga ta steget bort från traditionen, med syftet att lätta på stressen, och istället ha fokus på samhörighet och tillit?

Bort från bordet! För att någon gång kunna komma tillbaka…